Hemkomst och regn.
Äntligen hemma.
Efter 7 veckor i vår sommarstuga på Öland är hemkomsten rena befrielsen. Nu kan jag andas ordentligt igen.
Och jag vet att aldrig mer.
Aldrig mer slösar jag bort en hel sommar på att sitta ensam därute, i mitten av ingenstans, bara för att mina föräldrar vill det. Nästa år är jag 16 och tänker inte finna mig i att leva efter deras vilja längre. Det gick väl bra att spendera sommaren där när jag var mindre, men nowadays ser jag sommarstugan mer som ett fängelse än som ett trevligt litet fritidshus. Därute kommer alla tankar ikapp mig, och långsamt börjar de äta upp mig innifrån.
Jag har nog alltid varit en tänkare, på gott och ont.
Regnet kom lagom tills vi hunnit innanför dörren. Ett kallt och renande regn. Förbannat av somliga, uppskattat av mig. Det kändes som att lite av allt det jag hållit inom mig hela sommaren fördes bort med det regnet. Men det finns fortfarande mycket kvar.
Främst är det den där saknaden som ligger och gnager.
Måste ringa Ema idag, reda ut hur det blir med lekandet inne i Sthlm.
Men det är faktiskt inte henne jag saknar mest. Främsta anledningen är väl att jag inte känner henne så bra. Men visst saknar jag henne :)
Det är så typiskt att jag måste envisas med att sakna de personerna som är svårast att träffa mest. Det är så typiskt mig, antar jag.
Men whiej, Anna och Henrik kommer antagligen upp hit när Red Hot Chili Peppers spelar i Globen :)
I och för sig är det inte förräns i december .___.
December. Varför december?!
Efter 7 veckor i vår sommarstuga på Öland är hemkomsten rena befrielsen. Nu kan jag andas ordentligt igen.
Och jag vet att aldrig mer.
Aldrig mer slösar jag bort en hel sommar på att sitta ensam därute, i mitten av ingenstans, bara för att mina föräldrar vill det. Nästa år är jag 16 och tänker inte finna mig i att leva efter deras vilja längre. Det gick väl bra att spendera sommaren där när jag var mindre, men nowadays ser jag sommarstugan mer som ett fängelse än som ett trevligt litet fritidshus. Därute kommer alla tankar ikapp mig, och långsamt börjar de äta upp mig innifrån.
Jag har nog alltid varit en tänkare, på gott och ont.
Regnet kom lagom tills vi hunnit innanför dörren. Ett kallt och renande regn. Förbannat av somliga, uppskattat av mig. Det kändes som att lite av allt det jag hållit inom mig hela sommaren fördes bort med det regnet. Men det finns fortfarande mycket kvar.
Främst är det den där saknaden som ligger och gnager.
Måste ringa Ema idag, reda ut hur det blir med lekandet inne i Sthlm.
Men det är faktiskt inte henne jag saknar mest. Främsta anledningen är väl att jag inte känner henne så bra. Men visst saknar jag henne :)
Det är så typiskt att jag måste envisas med att sakna de personerna som är svårast att träffa mest. Det är så typiskt mig, antar jag.
Men whiej, Anna och Henrik kommer antagligen upp hit när Red Hot Chili Peppers spelar i Globen :)
I och för sig är det inte förräns i december .___.
December. Varför december?!
Kommentarer
Postat av: Jordan
Kan inte låta bli att påpeka att december nog är ett av de finaste orden(namnen??). Det har otroligt mycket känslor kring sig.. för min del.
Kramar
Postat av: Loppan
Jag förstår vad du menar och håller med dig. December är ett vackert ord/namn, som är mycket känsloladdat. För mig är det relaterat med många fina saker.
Trackback