LILLA MOLNTUSS.

På söndag åker jag hem till Stockholm igen, och sedan börjar skolan på torsdagen den 16e.
Sommaren kanske egentligen inte är slut riktigt än.

Eller, det vet jag att den inte är, kvar är ju Way out west på fredag och lördag. Redan imorgon åker jag till Göteborg. Det ska bli helt underbart att få andas stadsluft igen, det är ju på sådana ställen jag hör hemma.
Tre dagar med kompisar, musik, spårvagnar, frihet, storstadsliv...

Denna sommaren har inte varit så smärtsamt ensam som mina senaste somrar varit. Jag måste säga att jag är förvånad.
För liksom, vad har jag gjort annorlunda?
Okej, en orsak kan faktiskt vara att jag spenderat minre tid på Öland. Vilket i sin tur i och för sig berodde på en inte alls trevlig incident hemma hos pappa. Jag har gjort mitt bästa för att glömma vad som hände då, så jag är inte säker på när det inträffade. Men jag skulle tippa på ett par dagar efter skolan slutat.
Hursomhelst så kom vi inte iväg till Öland då mamma hade tänkt. Ja, eh... allt ont för något gott med sig, eller något sånt, right?

Sen så var det Pier Pressure med Sille och Cissi i början av juli. Den lyckan levde jag på ett tag, för fan vad kul vi hade där.

Åkt till Kalmar en del har jag också gjort, och lekt med Emmie och Julia & co <3
Och Emmaboda. Det var fan outstanding.
Och nästan bra fungerande internet! ^^
Och musik. Jävligt mycket musik.
OCH FLER TV-KANALER ÄN 1AN, 2AN OCH 4AN <333 Det måste ha dödat ett oerhört stort antal timmar, kanske inte det hälsosammaste sättet, men vafan...

Och. Jag har faktiskt tränat en del.
Långt ifrån så mycket som jag lovade mig själv att göra, och långt ifrån så mycket jag hade behövt. Men jag har tränat, och det har gått bra.
Desvärre är det för varmt för att fortsätta med det nu -.-'

~

Solen skiner, det är snorvarmt ute och vinden märks inte av överhuvudtaget, om det finns någon idag. Luften är på gränsen till kvav.
Jag sitter inne med dörren stängd, takfläkten snurrar och bladen speglas i den nersläckta mobilskärmen på bordet.
Klädd i seglarskor och klänning, vet inte riktigt varför för det är rätt onödigt. Jag ska ju inte någonstans, jag ska inte träffa någon alls idag.
Jag är helt ensam och kunde lika gärna ha behållt pyjamasen på hela dagen.

Blindsidelåt efter Blindsidelåt kommer ut ur högtalarna. Tittar ut genom fönstret precis bredvid mig, och ser att solen avtagit en aning. Himlen ovanför havet är ljusgrå och luddig, och jag får en känsla av att vilja sträcka mig fram och puffa på den.
Havet har för tillfället lagt sin djupblåa färg åt sidan, och antagit en mer blå-grå-streckad variant. Någon rör sig nere vid sjöbodarna, långt bort. 'Någon' förblir bara en någon,
Det blir tyst en liten sekund och sedan sätter högtalarna igång med att leverera Blindside's Roads. En helmysig och ovanligt fin låt, och den kunde inte ha kommit mer lägligt.

Jag tittar ut igen, tänker.
Låten ebbar ut och ersätts med en ny.
Jag har klarat mig bra denna sommaren.

'Jag klarar mig alltid' hade antagligen följt efter föregående mening, om jag hade skrivit det här för ett år sedan eller två.
Men jag har slutat inbilla mig såna saker nu.