Ge mig trygghet.

Jag kommer närmare och närmare gymnasievalet. Behöver nog inte säga att paniken växer allt mer.
Fast det känns rätt bra just nu, faktsikt. Eller ja, stundvis.

Ena stunden har jag fullkomlig panikångest för allt det med gymnasiet och vad jag ska välja och vad jag vil välja och vad som händer om jag väljer fel eller det blir fel på något annat sätt. Tänk om det inte alls är som jag förväntade mig? Tänk om allt bara blir skit? Vadfan ska det bli av mig?

Och ibland.
Ibland känner jag mig bara så himla lugn för att jag vet att det kommer att gå bra vad jag än väljer.

Allt jag vill ha är någon som lägger en hand på min axel, tittar mig i ögonen och säger "Du är så duktig och ambitiös, jag är övertygad om att det kommer att gå bra vad du än bestämmer dig för att välja. Jobbiga stunder kommer såklart, men de tar du dig igenom. Du är stark, du klarar det här. Det är inga problem, jag lovar."
 
 
 
Varför måste det vara så svårt?

Kommentarer
Postat av: Sofie

Vad du än väljer kommer det gå bra, det här är definitvit inte det slutgiltiga valet som alla säger, folk väljer om hela tiden. Två killar bytte från min klass till en annan linje senast för bara några veckor sen, en annan kille i min klass är 89:a och gick IB första året men bytte sen.
Och ja, du är duktig och ambitiös, säkert duktigare än mig, och jag är övertygad om att du kommer klara av vilken linje du än väljer. Jag hade också mina kriser inför valet, man har ingen aning om vad man vill läsa, vad man borde välja och vad man kommer orka stå ut med. Men jag kan lova dig att _allt_ kommer ordna sig.

Postat av: Anonym

Behöver du verkligen höra det där?
Du vet att du klarar det

2007-02-12 @ 17:41:03
Postat av: Loppan

Varför är alla så säkra när jag inte är det?

2007-02-12 @ 20:54:17

Shoot me!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback