LILLA MOLNTUSS.

Just nu är jag så förvirrad att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Och nej, det är faktiskt inte på grund av gymnasievalet den här gången. Åh, jag önskar att det vore så väl.
 
 
 
Även fast jag sålänge jag kan minna  varit en riktig pessimist har jag en förmåga att tolka situationer av en viss speciell sort på ett sätt som kanske inte alla gånger är sanningsenligt. Jag blir för godtrogen (svårt att tänka sig, jag vet) och tror alltid att allt är så mycket bättre än det nog egentligen är. Målar upp en egen lycka kring ett par ord som jag tolkade lite längre än det var menat.
Det här kan ofta få mig glad när inget annat finns att vara glad för, men det leder alltid till problem förr eller senare.
Och det är mitt fel, inte den som orden kommer ifrån. Det vet jag, det vet jag så väl.
 
Ord är trots allt bara ord men de kan betyda så mycket.
Förändra så mycket.
 
Det kan hända att jag inte alls har fått allt om bakfoten. Det kan hända att mina förhoppningar faktiskt stämmer.
Förhoppningar och regnbågar. Och molnen som skymmer sikten.

Åh, what to do what to do...
Det här är en situation som tränger in mig i ett hörn hur jag än gör.
Jag kanske tog allt fel från början. Då är allt fel.
Jag kanske tog allt rätt från början, men förstör det nu i tron om att jag hade fel. Då blir allt fel.
 
 
Det finns så många vinklar att se på situationen ur. Och det gör mig galen.
Argh. Jag orkar inte med sånt här.