En ful liten ankunge med fina gardiner i sitt rum.
Pappa har satt upp gardiner i mitt rum i hans lägenhet. Han fick dem tydligen av farmor, ages ago.
De är jättefina. Vita med svart mönster, svårt att förklara precis hur de ser ut. Men de är verkligen fina.
Pappa tycker att jag borde gå till en psykolog.
Jag känner mig som en karaktär i en amerikansk dramaserie. Flickan som var tvungen att bli vuxen för tidigt och inte riktigt klarade det för att hon tänkte för mycket. Hon med det lidande uttrycket i ögonen som frammanar den bekymrade rynkan i pannan hos de vuxna runt omkring henne och får dem att bara skaka bedrövat på huvudet.
Jag söker tröst i Jonas Gardell.
I hans sätt att göra de obetyliga tecknena som kallas bokstäver till något vackert, hans förmåga att leka med orden och sätta samman dem på sätt som ingen annan gjort. För att det var så lätt att ingen annan kom på idén. Alla andra tänkte för mycket, försökte för mycket. Han får ankungarna att känna sig vackra, han får dem att inse att de alla är svanar.
Jag söker tröst i Jonas sätt att få mig att rysa när jag läser hans verk.
Pappa tycker att jag ska gå till en psykolog.
Jag älskar mina gardiner.
(det fanns ingen ironi i det där sista)
De är jättefina. Vita med svart mönster, svårt att förklara precis hur de ser ut. Men de är verkligen fina.
Pappa tycker att jag borde gå till en psykolog.
Jag känner mig som en karaktär i en amerikansk dramaserie. Flickan som var tvungen att bli vuxen för tidigt och inte riktigt klarade det för att hon tänkte för mycket. Hon med det lidande uttrycket i ögonen som frammanar den bekymrade rynkan i pannan hos de vuxna runt omkring henne och får dem att bara skaka bedrövat på huvudet.
Jag söker tröst i Jonas Gardell.
I hans sätt att göra de obetyliga tecknena som kallas bokstäver till något vackert, hans förmåga att leka med orden och sätta samman dem på sätt som ingen annan gjort. För att det var så lätt att ingen annan kom på idén. Alla andra tänkte för mycket, försökte för mycket. Han får ankungarna att känna sig vackra, han får dem att inse att de alla är svanar.
Jag söker tröst i Jonas sätt att få mig att rysa när jag läser hans verk.
Pappa tycker att jag ska gå till en psykolog.
Jag älskar mina gardiner.
(det fanns ingen ironi i det där sista)
Kommentarer
Postat av: Mats
Jag tror din pappa vill det för att han ska må bättre. För att han ska slippa vara orolig för din skull. För att han känner att han inte kan vara till det stöd och hjälp för dig som han vill vara. Jag tror egentligen bara att du behöver tid. Tid att acceptera den nya situationen. Du behöver inte bli vuxen med en gång, men jag tror att det är lite som man brukar säga: Allt som inte dödar dig gör dig starkare. Detta gör ont, men bara ett tag. Du kan inte hjälpa dina föräldrar, men du kan ta vara på dig själv. Det för dig inte till en ful ankunge men till en vacker svan ...
Postat av: Jordan
En dag ska jag lära mig att skriva som du
Postat av: Pontus
Fan måste komma o kolla på nya lägenheten nån dag :)
Postat av: Loppan
Ja det måste du :)
Då kan jag få flasha lite med mina nya hörlurar också ^^
Trackback