Kom hit och rubba min existens.
Veckan som gått har tagits över av besvikelse, ångest och en kvävande och instängd känsla.
Mest av allt har jag blivit påminnd om att saknad gör ont.
Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.
Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.
Men veckan har också tillhört Anna Ternheim, skratt framför America's funniest home videos och framför allt, återseendet av en mycket bra vän jag inte träffat på länge. För länge.
Det är underligt hur knappt tjugo minuter kan vända en hel dag.
För de tjugo minuterna skolkade jag på riktigt första gången i hela mitt liv. SIsta lektionen, fysik.
Min puls låg högt över normalt resterande timmar av den eftermiddagen. Mitt hjärta slog inte, det tickade. Som en billig klocka.
Ticktack, du är en mes. Ticktack, haha. Ticktack, stackars lilla patetiska flicka. Ticktackticktack. Haha.
En sak vet jag:
Det var värt det.
Emmie var värd det.
Det var värt det.
Emmie var värd det.
Kommentarer
Postat av: Emmie
Men mwaah [insert piltre] tack för du tog dig tid. Jag hoppas det inte gav dig massa problem eller något :O Du gjorde hela sthlmsresan till något bra, jag var så nöjd när jag åkte hem för jag hade fått se dig de där 20minutrarna.
Trackback