En fadersgestalt i en taxi.
Jag har just kramat hela Kent.
Och jag vet helt ärligt inte riktigt hur det känns.
Även om jag visste skulle det nog inte gå att förklara. För hur förklarar man hur det kändes att träffa fyra personer som räddat ens liv?
Det låter fånigt, kanske rentav urfjolligt. Men det är sant.
Ni kanske inte tror mig. Men det ändrar inte faktumet att det är sant.
De fyra killarna i Kent (plus de tidigare bandmedlemmarna Martin Roos, som nu är bandets manager, och Harri Mänty, som hoppade av i samband med inspelningen av nya plattan) är rätt personer att tacka för att jag lever nu. Eller kanske inte lever, snarare är levande.
De kanske inte har gjort allt, men de gav definitivt den avgörande knuffen.
'Utan dem skulle jag inte vara där jag är idag' är en väl utsliten replik men den stämmer verkligen här och jag vet inte vad jag skulle kunna byta ut den mot.
Kent räddade mig och det är jag så fruktansvärt tacksam för.
Jag vet att jag aldrig kan få chansen att berätta för dem hur mycket de gjort för mig, jag vet att jag aldrig kommer få möjlighet att tacka dem såsom de förtjänar. Och visst känns det småkasst, visst känns det lite hopplöst.
Visst känns det inte rättvist.
Men jag lever. Jag är levande.
Det är Kents förtjänst och det vet jag.
Egentligen är de bara ett gäng gubbar som gör vad de är bra på. Som Markus sa i en intervju för ett par år sedan: det måste finnas mer som betyder något här i livet än en plastbit med lite musik på.
Visst finns det. Det gör det självklart.
Och det var Kents musik som fick mig att inse det.
Kommentarer
Postat av: Soph
Heh, jag tror att jag har stött på det här tidigare. Men min gamla SO-lärare som jag berättat om heter också Martin Roos. ^^
Postat av: Matilda
Du fick verkligen till det där i sista meningen:): Kents musik har hjälpt mig en del också, speciellt genom mörka vinternätter. Då har deras musik typ "fört mig vidare", om man kan säga så:).
Postat av: Andiee
Det är synd att man inte får något tillfälle att berätta för sina favoritband hur mycket deras musik har påverkat ens liv och fått en att bli den man är.
Bra skrivet iaf. :)
Postat av: Leni
.. meow, I do know the feeling. Man känner sig ganska tom.
Trackback