Play me a song, your newest one.
Men vad fint. Ännu en text som jag inte har en aning om hur jag ska börja.
Oh well.
Inatt är en såndär natt då jag längtar dit jag minst är, till allt som inte är och till de som är längst härifrån. Just nu vill jag ha snöflingor i luften, mörker, gatlyktor och någon som kan hålla min hand genom stan. Istället är jag strandsatt på Öland av alla ställen, utan varken gitarr eller piano to clear my mind with. Allt som finns här nu är något som inom en alltför snar framtid kommer bli gryningsljus och jag borde verkligen inte sitta uppe länge nog för att se den utvecklingen.
Jag håller på att bli ett nattdjur och utan någon som kan hålla mina sentimentala tankegångar i schack brukar det sluta illa när jag sitter uppe såhär sent.
Mörker och någon som kan lugna mina sinnen lite. Det hade varit underbart.
Min mamma är i princip den enda jag umgås med här och hon går mig på nerverna även de få stunderna det är lugnt mellan oss, vilket verkligen indikerar hur dåligt vi går ihop.
Och det roliga är ju att hon fortfarande envisas med att tvinga mig vara här, även fast hon klagar på hur vi har det med stämning och det. Ibland undrar man ju hur kärringen är funtad.
Jag bodde själv uppe i Täby sisådär fyra-fem dagar efter Arvika, och även om jag blev sjukt paranoid av att vara helt ensam såpass länge så var det så himla skönt, och antagligen rätt nyttigt, att få komma bort och få lite perspektiv på saker och ting. Det enda jag gjorde var i princip att sova, baka , glo på tv och spela piano. Jag tror jag var utanför dörren max två gånger och då för att handla samt hämta lite grejer hos mamma som skulle med ner till Öland.
Åh just det. Jag har sakta men säkert börjat ta upp pianospelandet igen, och jag tror att det är på riktigt den här gången. Jag har till och med planer på att ringa Aleksandr och be honom hjälpa mig komma igång lite. Pianot måste ändå stämmas hursomhelst för de två nedersta oktaverna låter illa som fan nu när fönstret i mitt rum stått öppet så mycket och luften är så fuktig.
Det kommer ta tid att få tillbaka mina skills till fullo men jag är redo att kämpa för det.
Men som sagt. Right here inget piano och ingen gitarr.
Jävla skithåla.
Oh well.
Inatt är en såndär natt då jag längtar dit jag minst är, till allt som inte är och till de som är längst härifrån. Just nu vill jag ha snöflingor i luften, mörker, gatlyktor och någon som kan hålla min hand genom stan. Istället är jag strandsatt på Öland av alla ställen, utan varken gitarr eller piano to clear my mind with. Allt som finns här nu är något som inom en alltför snar framtid kommer bli gryningsljus och jag borde verkligen inte sitta uppe länge nog för att se den utvecklingen.
Jag håller på att bli ett nattdjur och utan någon som kan hålla mina sentimentala tankegångar i schack brukar det sluta illa när jag sitter uppe såhär sent.
Mörker och någon som kan lugna mina sinnen lite. Det hade varit underbart.
Min mamma är i princip den enda jag umgås med här och hon går mig på nerverna även de få stunderna det är lugnt mellan oss, vilket verkligen indikerar hur dåligt vi går ihop.
Och det roliga är ju att hon fortfarande envisas med att tvinga mig vara här, även fast hon klagar på hur vi har det med stämning och det. Ibland undrar man ju hur kärringen är funtad.
Jag bodde själv uppe i Täby sisådär fyra-fem dagar efter Arvika, och även om jag blev sjukt paranoid av att vara helt ensam såpass länge så var det så himla skönt, och antagligen rätt nyttigt, att få komma bort och få lite perspektiv på saker och ting. Det enda jag gjorde var i princip att sova, baka , glo på tv och spela piano. Jag tror jag var utanför dörren max två gånger och då för att handla samt hämta lite grejer hos mamma som skulle med ner till Öland.
Åh just det. Jag har sakta men säkert börjat ta upp pianospelandet igen, och jag tror att det är på riktigt den här gången. Jag har till och med planer på att ringa Aleksandr och be honom hjälpa mig komma igång lite. Pianot måste ändå stämmas hursomhelst för de två nedersta oktaverna låter illa som fan nu när fönstret i mitt rum stått öppet så mycket och luften är så fuktig.
Det kommer ta tid att få tillbaka mina skills till fullo men jag är redo att kämpa för det.
Men som sagt. Right here inget piano och ingen gitarr.
Jävla skithåla.
Kommentarer
Postat av: Rojk
Kul att du har kommit igång med pianospelandet igen. Det rensar verkligen ens hjärna på tankar och man får en ventil som man kan släppa ut skiten ur. Det bästa är ändå att man lever i nuet när man spelar, det är du och piano här och nu.
Du kan spela hur illa som helst, ta fel ackord och komma in fel nånstans, det är ändå harmoni i ens egna öron och så öppet och naket så att t.o.m. Adam och Eva verkar vara klädda för en istid.
Hoppas det går bra för dig, och jag lyssnar gärna nån gång när du spelar :)
Trackback