LILLA MOLNTUSS.

... berätta om drömmarna jag hade inatt.

Det var allvarligt talat bland det konstigaste jag varit med om. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara på ett bra sätt då drömmar alltid är svåra att berätta om i detalj så att man förstår, och nu är det dessutom ännu mer komplicerat. Men jag måste bara göra ett försök, kanske bara för att ha något arkiverat om den här händelsen.

Det var egentligen inte drömmarnas handling i sig som var det konstiga, utan sättet jag drömde dem på. Det var precis som en film eller en dramatisering av något slag, för jag hörde alltid en berättarröst i bakgrunden, som om någon läste från ett manus eller en bok, och karaktärerna hade repliker. Även förflyttningen genom drömmen var precis som i en film; allting var sett ur växlande vinklar och perspektiv. Och allting var faktiskt otroligt bra överlag, det liknade en dramatisering av en bra barnbok eller något av det slaget. Visst fanns det också många typiska dröminslag, saker som man inte riktigt kan förklara var de kommer ifrån och som bara är konstiga, men även de var väldigt väldigt... bra. De blev en del av historien på ett sätt som gjorde dem mycket mindre drömlika. Jag kan inte beskriva det bättre än så.


Detta var sjukt för att:

• allting var verbalt och väldigt välformulerat

• allting var ovanligt klart och hängde ihop

• jag kan inte minnas att jag någonsin drömt en dröm där jag inte varit med på något sätt, men i den här drömmen var jag inte det

• jag kan inte koppla ihop något av det jag drömde om till egna upplevelser eller tankar, som man vanligtvis brukar kunna göra med drömmar

• jag minns att jag tänkte "oj, det här är väldigt dramaturgiskt för att vara en dröm" och "när jag vaknar måste jag skriva ner allt det här, kanske kan det bli en barnbok" medan drömmen pågick