.
För en gångs skull tänker jag inte sitta och läsa igenom gamla texter och bli sentimental och vidrig som vanligt, utan jag tänker skriva om saker jag dagdrömmer om. Segment, och vanställningar, men ändå saker värda att skriva om.
Jag ska köpa mig en ryggsäck och ett par lagom stora kängor för pengarna jag inte har, och när snön smälter och jag kan förtränga var jag lagt mina skolböcker med någolunda gott samvete så ska jag gå härifrån.
Jag ska låta mina sulor kittla de små landsvägarna som ingen kommer ihåg, jag ska tralla en massa fina sånger och jag ska få den typen av värk i mina axlar som faktiskt är värd smärtan. Kanske träffar jag någon som jag tar av hatten för, kanske hittar jag en hund som jag ger ett fint namn och sen låter följa med mig sålänge den vill. Kanske dör jag.
Kanske hittar jag nånting som jag inte vill eller behöver dela med någon annan än mig själv.
Sen så kanske ni kan få mig tillbaka.
Sen kanske jag kan få mig själv tillbaka.
Jag ska köpa mig en ryggsäck och ett par lagom stora kängor för pengarna jag inte har, och när snön smälter och jag kan förtränga var jag lagt mina skolböcker med någolunda gott samvete så ska jag gå härifrån.
Jag ska låta mina sulor kittla de små landsvägarna som ingen kommer ihåg, jag ska tralla en massa fina sånger och jag ska få den typen av värk i mina axlar som faktiskt är värd smärtan. Kanske träffar jag någon som jag tar av hatten för, kanske hittar jag en hund som jag ger ett fint namn och sen låter följa med mig sålänge den vill. Kanske dör jag.
Kanske hittar jag nånting som jag inte vill eller behöver dela med någon annan än mig själv.
Sen så kanske ni kan få mig tillbaka.
Sen kanske jag kan få mig själv tillbaka.
Bring me the rainbow.
Det finns inte så mycket att säga.
Luften yr och tiden rasar förbi men ändå står allting så äckligt stilla. Jag kommer ingenstans.
Svårt att äta, svårt att sova, svårt att ta mig upp. Jag jobbar mer än jag egentligen känner att jag kan, har tappat greppet om skolan (vem trodde att det någonsin skulle kunna hända?) och orkar inte göra speciellt mycket alls när ångesten sköljer runt i mitt blodomlopp och ger mig en nästan fysisk värk i bröstet.
Letar flyktvägar, letar pengar, letar mirakel.
Det borde finnas en Esc-knapp på allt vad jul heter. Snön är det enda jag gillar, annars gör julen mig bara arg, avundsjuk och bitter. Ändå köpte jag två julklappar till min bror idag, jag hoppas att det inte blir något jag får ångra.
Jag sitter uppe ensam med Sömnlösheten, pusslar ihop löjliga playlists som skänker mig i alla fall lite halvfalskt hopp, googlar runt efter 65-litersryggsäckar och skriver ambitiösa listor. Vet inte vart det ska leda, men jag hoppas att det blir någonstans långt bort från allt det här.
Luften yr och tiden rasar förbi men ändå står allting så äckligt stilla. Jag kommer ingenstans.
Svårt att äta, svårt att sova, svårt att ta mig upp. Jag jobbar mer än jag egentligen känner att jag kan, har tappat greppet om skolan (vem trodde att det någonsin skulle kunna hända?) och orkar inte göra speciellt mycket alls när ångesten sköljer runt i mitt blodomlopp och ger mig en nästan fysisk värk i bröstet.
Letar flyktvägar, letar pengar, letar mirakel.
Det borde finnas en Esc-knapp på allt vad jul heter. Snön är det enda jag gillar, annars gör julen mig bara arg, avundsjuk och bitter. Ändå köpte jag två julklappar till min bror idag, jag hoppas att det inte blir något jag får ångra.
Jag sitter uppe ensam med Sömnlösheten, pusslar ihop löjliga playlists som skänker mig i alla fall lite halvfalskt hopp, googlar runt efter 65-litersryggsäckar och skriver ambitiösa listor. Vet inte vart det ska leda, men jag hoppas att det blir någonstans långt bort från allt det här.