LILLA MOLNTUSS.

Att gå och lägga sig i tid.
Att orka ta sig upp ur sängen på morgonen.
Att komma ut och träna tillbaka det man förut tog för givet.
Att få tillbaka lusten att göra saker.
Att orka titta folk man inte orkat släppa in i ögonen.
Att sluta ta medicin för att fungera.
Att ha kraft att konfrontera sin mamma. Igen och igen.
Att orka stå ut med sin mamma.
Att försöka göra det omöjliga och hitta en plan B.
Att sluta vara rädd när man vaknar.
Att orka vara ifrån någon man tycker om mer än man är tillsammans.
Att tvinga sig själv att äta ordentligt.
Att orka med att berätta när folk frågar.
Att inse att vissa inte förtjänar att man bryr sig om dem såsom man gör.
Att sluta bry sig så mycket om folk som egentligen inte förtjänar det.
Att inte börja gråta så fort allt känns hopplöst.
Att vara där för andra när man själv inte mår bra.
Att hitta ett sätt att svälja saknaden efter någon som aldrig kommer tillbaka.
Att inte känna sig fullkomligt värdelös.

Att finna ett sätt att stå ut med sig själv.

Att inte ångra val och beslut man gjorde i godtrogenhet och naivt hopp som inte fick saker att bli bättre som de skulle, utan bara fick allt gå åt självaste helvete.