Utkast.
Två trötta ögon bakom en sömnlös blick observerar mig från spegeln.
Ett hopp som är påväg att försvinna.
Jag letar utvägar.
Räknar.
Räknar pengar, räknar mil, försöker se hur åren kommer att räcka till och hur man ska göra för att så lite tid och ögonblick som möjligt ska behöva subtraheras för att räkneskaperna ska gå ihop.
Ändå står tiden still.
Varför tar allting så mycket längre tid än planerat när det gäller mig?
Ett hopp som är påväg att försvinna.
Jag letar utvägar.
Räknar.
Räknar pengar, räknar mil, försöker se hur åren kommer att räcka till och hur man ska göra för att så lite tid och ögonblick som möjligt ska behöva subtraheras för att räkneskaperna ska gå ihop.
Ändå står tiden still.
Varför tar allting så mycket längre tid än planerat när det gäller mig?
Tar upp katten i famnen och borrar ner näsan djupt djupt i pälsen. Andas ett tag och håller honom så hårt att han börjar vrida sig så jag blir tvungen att släppa på greppet lite. Hakar fast klorna i min tröjärm och spinner. Tittar nöjt på mig och buffar på mig med pannan.
Family moments, the only ones I get.
Family moments, the only ones I get.
Vad väntar bortom all denna dötid?
Kommer det ett slut snart eller är jag dömd att kämpa bara för att misslyckas ändå?
Kommer det ett slut snart eller är jag dömd att kämpa bara för att misslyckas ändå?
Ett hjärta som slår mest av gammal vana och en hjärna som snart kortsluts för att tankarna aldrig leder någonstans.
Kommentarer
Postat av: Adam
why hello there Lina!
Trackback