Me and my pathetic mind.

Jag är patetisk.

Jag lyssnade på P3. Nyheter.
"... En 17-årig pojke blev påkörd av ett tåg i Varberg idag. Pojken vårdas just nu på sjukhus med livshotande skador..."
Omg, tänkte jag. Henrik.
På något sätt fuckade jag upp hela grejen i min knas-hjärna och fick det till att det måste vara Henrik. Tanken slog mig aldrig att det kanske finns fler 17-åriga pojkar i Varberg.
Jag måste vara den mest patetiska människan på jorden.
Och självklart var jag tvungen att skicka ett totalt onödigt sms om saken till Anna. Hon kommer säkert sprida det vidare till Henrik, om hon inte redan gjort det. Gah, jag får vara glad ifall någon av dem vill så mycket som veta av mig efter det här >.<

Hit me, I'm stupid!

Henrik, om du läser det här, snälla ha överseende med en sådan som mig. Jag visste inte bättre. Jag ÄR patetisk. Jag kan inte hjälpa det.



Vi skulle hyra film idag, min mamma, min bror och jag. Men som vanligt kom vi inte överens. Det slutade med att min mamma och min bror enades om en film, medans jag fick hyra en jag ville se.
Det blev Tim Burton's Corpse Bride.
Jag lovar er, den filmen har allt. Kärlek, humor, eftertanke, månljus, söta varelser, skelett - you name it. Tim Burton har lyckats igen. Den var underbar. Helt jävla underbar. Like, den bästa film jag någonsin sett. Den förtjänar mer än bara piltre, men det är tyvärr allt jag kan erbjuda för tillfället <3

Se den. Se den, se den, se den, se den, se den.

SE DEN!

Åh, jag vill vara en Tim Burton-figur. Lång, smal och oändligt vacker.

But I'm still tiny, ugly and totally out of mind. Always.


Kommentarer

Shoot me!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback