the girl with the flaxen hair.
Jag är ensam hemma med min magkatarr och mina tankar, men för en gångs skull känner jag mig faktiskt inte ensam, tror jag. Jag har te i min Oliver&Company-kopp och en massa skolarbete att dyka igenom.
Ringde precis mister O. bara för att säga att jag älskar honom. Han svarade inte.
Det finns en sån otrolig lust inom mig att bara boka flygbiljetter till nån random ort i Spanien och utan vidare åka dit på höstlovet. Det spelar snart inte ens någon roll ifall jag får någon med mig, det skulle bara vara så otroligt skönt och befridande att få åka någonstans och aktivt göra precis ingenting. Bara prata en massa spanska och bli så brun det bara går utan att ådra sig hudcancer.
Visst är det kanske lite märkligt att jag känner så just precis nu, när jag faktiskt trivs rätt bra i hemmet jag försökt bygga upp, när jag faktiskt lyckas tjänar pengar så att jag klarar att leva vuxenlivet utan att fullkomligt jobba sönder mig och när jag som mest behöver vara kvar här och ta tag i saker. Komma framåt, ständigt ta projekten till nästa steg och avsluta det här kapitlet i mitt liv som blev allt, verkligen allt utom det jag hade förväntat mig.
Ibland är det svårt att veta vad man förtjänar och när man förtjänar det, och om man själv kan ta sig friheten att förtjäna något alls.
Ringde precis mister O. bara för att säga att jag älskar honom. Han svarade inte.
Det finns en sån otrolig lust inom mig att bara boka flygbiljetter till nån random ort i Spanien och utan vidare åka dit på höstlovet. Det spelar snart inte ens någon roll ifall jag får någon med mig, det skulle bara vara så otroligt skönt och befridande att få åka någonstans och aktivt göra precis ingenting. Bara prata en massa spanska och bli så brun det bara går utan att ådra sig hudcancer.
Visst är det kanske lite märkligt att jag känner så just precis nu, när jag faktiskt trivs rätt bra i hemmet jag försökt bygga upp, när jag faktiskt lyckas tjänar pengar så att jag klarar att leva vuxenlivet utan att fullkomligt jobba sönder mig och när jag som mest behöver vara kvar här och ta tag i saker. Komma framåt, ständigt ta projekten till nästa steg och avsluta det här kapitlet i mitt liv som blev allt, verkligen allt utom det jag hade förväntat mig.
Ibland är det svårt att veta vad man förtjänar och när man förtjänar det, och om man själv kan ta sig friheten att förtjäna något alls.
brick by boring brick.
Stress, panikångest och bisarra mängder tårar varvas med små till medelstora doser förhoppningsfullhet, "världskärlek" och förväntan. Jag vet inte riktigt hur jag ska definera min tillvaro, inte ens om den är bättre eller sämre jämfört med tidigare. Nya inslag i vardagen har uppstått, inslag som är så himla fina och projicerar lycka och kärlek på mig men som ändå på något sätt förvärrar allt till tusen ibland. Varför är det alltid så krångligt?
Vissa saker är så himla mycket bättre nu.
Vissa saker sliter mig i stycken.
Vissa saker är fortfarande och kommer alltid vara ett hål i mig och det känns så jobbigt att inte veta hur jag ska dämpa allt det.
Men det rullar på. Hackigt, men ändå. Inom mig har jag liksom stannat upp för att försöka göra vägen fri från alla känslor och allt grus jag bär runt på som förut spytts ut i så stora mängder. Får inte låta allt det där stanna upp saker igen. Måste bli klar med skolan, sen får vi se vad som händer. Måste åstakomma något, måste komma vidare och inte bara trampa runt. Måste hitta ett sätt att orka.
Ännu har jag ärligt talat ingen aning om hur allt det här kommer sluta. Och det skrämmer mig.
Vissa saker är så himla mycket bättre nu.
Vissa saker sliter mig i stycken.
Vissa saker är fortfarande och kommer alltid vara ett hål i mig och det känns så jobbigt att inte veta hur jag ska dämpa allt det.
Men det rullar på. Hackigt, men ändå. Inom mig har jag liksom stannat upp för att försöka göra vägen fri från alla känslor och allt grus jag bär runt på som förut spytts ut i så stora mängder. Får inte låta allt det där stanna upp saker igen. Måste bli klar med skolan, sen får vi se vad som händer. Måste åstakomma något, måste komma vidare och inte bara trampa runt. Måste hitta ett sätt att orka.
Ännu har jag ärligt talat ingen aning om hur allt det här kommer sluta. Och det skrämmer mig.