Perdón.

Jag vet inte om det är att mamma skällt på mig hela dagen, att jag saknar Rasmus något så sjukt när Anton och Rebecca går runt och är allmänt gulliga, att jag mår dåligt av att jag inte pratat med Elina och tusen andra på snart en evighet, att det börjar bli vår och jag fortfarande inte fått mamma att låta mig åka till Perú, att min katt håller mig vaken eller att jag glömt ta min medicin två kvällar i rad. Nånting känns bara så fittigt jävla fel.

Just det här med medicinen skrämmer mig något så otroligt. Jag somnar nästan uteslutande aldrig inom tre timmar efter att jag gått och lagt mig ifall jag inte tar den. Dessutom märker jag mer och mer att den faktiskt hållit undan panikångest och andra liknande känslor, för nu när jag låg vaken för en stund sen råkade jag tänka på en massa jobbiga grejer och upptäcker helt plötsligt att jag är sjukt nära att börja gråta.
Tänker efter lite och inser att jag inte gråtit en enda gång sen jag började ta lergiganen, förutom vid tillfällen då jag varit arg. Det skrämmer mig faktiskt lite och jag vet inte vad jag borde göra åt det, om jag ens borde göra något åt det alls.

Seriöst, det känns så sjukt fel att sitta här nu.
Söta, snälla och underbara Anton och Rebecca ligger och sover på övervåningen, och vi har haft en rätt allmänt bra dag idag. Jag har gjort en hel del och träffat en massa folk och inte varit speciellt trött eller hängig alls. Och så bara det här nu.

I need a breakthrough.

Truth and Dare.

Natten till juldagen. Jag kan inte sova, som vanligt.
Ännu en julafton genomliden. Blev såklart inte som jag ville det här året heller, men det blev inte superdåligt ändå. Det enda som sög lite var att jag varken fick svar av Katten eller Pikaboo när jag ringde dem. Ville verkligen prata med båda dem, speciellt Pika då vi ju har haft som tradition i stort sett sålänge vi kännt varandra att köra ett ~3 timmar långt nattsamtal på julafton.
Jaja.

Fick nåtslags ryck nyss. Utmanade mig själv, typ. Fick en lust att nästan.. vika ut mig själv. Mentalt menar jag då. Så.. här följer ett antal sanningar om mig. Vissa saker kanske somliga kände till, men överlag ska det väl vara rätt okända grejer.

  • Jag fullkomligt älskar att kolla på diverse "gaysporter" såsom simhopp, konståkning, artistisk gymnastik och balett när det sänds på tv.
  • Jag har otroliga komplex för mitt utseende.
  • När jag svär gör jag det otroligt ofta på spanska eller japanska.
  • Just nu är jag jättekär.
  • Jag var skitduktig på att sjunga och spela piano när jag var mindre.
  • José González låt Crosses har i princip räddat mitt liv.
  • Jag tycker att det är jätteintressant att läsa tåg- och busstidtabeller.
  • Jag har haft en ätstörning.
  • Innan jag dör vill jag springa genom en biltvätt.
  • Jag hade en period som 10-11åring då jag avgudade Westlife.
  • Jag har ett centimeterlångt, ganska definerat ärr i min högra handflata, orsakat av ett rosa måttband.
  • Jag gillar att fotografera döda djur.
  • Ända sedan jag var liten har jag drömt om att lära mig dansa balett.
  • Jag kommer troligen göra lumpen.
  • Jag älskar att kolla på Top Model.
  • När jag var liten var jag rädd för nypon. (eller, det som är i nyponen som kliar..)
  • Jag sover alltid med ett speciellt hästtäcke i min säng.
  • Milla Jovovich är enligt mig antagligen den snyggaste människan i världen.
  • Min pappa har pratat i telefon med Andy Warhol.
  • Jag gråter rättså ofta, men ytterst ytterst sällan när någon ser.
  • Jag älskar fortfarande att kolla på barnprogram såsom Sailor Moon, Richard Scary's äventyrsvärld och Mumindalen.
  • Mitt favoritord i svenskan är ordet katakomb.

Gårdagen.

Var på glöggfest hemma hos en av Adams bögkompisar med en massa roliga nyliberaler + Anna och Brödrosten. Vi hade mucho trevligt, ända fram tills jag och Adam bestämde oss för att köra igång en ölhävartävling. Då jävlar började det hända grejer.
Fram till dess hade alla varit förvånansvärt nyktra, men inom loppet av en timme från att jag och Adam hällde i oss den första ölen sa det bara pang bom så var alla helt plötsligt kanonfulla.

Därefter haglade roliga citat och anekdoter från folk, och efter ett tag började jag skriva upp en del grejer på en lapp. Här följer de citat jag kunnat tyda trots min duktigt knackiga handstil.



Amen du vet det blir så kul med glögg och en sån här man strör socker med.. EN SOCKERSTREAMER!
-  ickebögsJoakim


Men vinkla den för fan jag kan inte få upp den!
- Adam och Per häller upp glögg


Alkohol, kakor och bomber är det skattepengarna ska gå till!
- Adam pratar politik


ASFALTERA PALESTINA!
- Adam fortsätter prata politik


High five för att vara tant!
- ickebögsJoakim



En gång i tiden så var du en vatten.
- Adam till Saga



Vet ni vad jag kom att tänka på.. att vi är hos Per!
- ickebögsJoakim observerar


ickebögsJoakim: Saga sängen sang!
Christoffer: Amen det rimmar ju inte!
ickebögsJoakim: Meeeeeen jag fattar inteeee!


Vatten Timell!
- Adam (och nej, jag vet inte vad han snackade om)



Har du varit tillsammans med en tågnörd nångång?
- bögJoakim till sin pojkvän


Akta min chokladpeng!
- Christoffer


Hörru Loppan, du borde inte dricka mer starköl för du blir ju inte starkare i alla fall!
- ickebögsJoakim


Kan vi ta och tända det här ljuset? *hålla upp ett tomt vinglas*
- Adam


Men jag har ju inte sex på tunnelbanan..
- Saga


Men Loppan då, varför är inte du här?
- Adam till mig


Nu är vi på internationellt vatten så nu ska vi åka rullband.
- Adam på t-centralen




Fast jag tror jag skrattade mest när ickebögsJoakim vänder sig mot mig och säger Vet du vad jag kommer att tänka på när jag hör "Loppan"? En loser, flera löss!

And the nightmares came over me again.

Hur fan kan det vara så jävla fint och så jälva kasst på samma gång?
Hur fan lyckas jag komma i kontakt med så bra respektive dåliga människor?

Jag har nog aldrig varit med om en sån kontrast utan dess like som denna. Det är fan helt sjukt och jag får ont i magen av det.

Allting är sådär komplicerat nu igen och jag pallar det bara inte.
Jag är inte kapabel att be någon jag trodde jag kände så väl att bara dra åt helvete, även om jag vet att det egentligen är det enda rätta och det enda hon förtjänar, för man kan fan inte bete sig hur som helst. Och ändå står jag här som ett fån och blir överkörd.
Jävla helvete.

Ska gå och lägga mig nu, försöka sova bort hålet i magen och förhoppningsvis drömma om någon som alltid lyckas göra mig glad.

Mitt dunderfluffiga spacemolnpalats.

Sitter och är allmänt trött i skallen och lyssnar på min älskade CK. Jag är glad. Sjukt glad.
Men ändå så är allt bara så ofantligt stört.
 
 

Du gick förbi och jag bara höll andan och glodde. Kan väl inte säga mer än att jag aldrig någonsin trodde mig kunna ha någon typ av medkänsla för dig av alla människor. Och på det här sättet också, det är ärligt talat bara helt.. ja.
Jag fattar inte hur du överhuvudtaget kan fungera. Och på något sätt beundrar jag dig väl, även om jag vet hur du skulle reagera om jag berättade hur ledsen jag är och hur mycket jag önskar att jag kunde göra något.

Det är så synd att du inte skulle tro mig.
Jag klandrar dig dock inte, för hade det varit ombytta roller hade jag inte trott dig heller.

Happy times. (?)

Jag var i London och träffade Anna. Mycket lustigt och mycket mysigt.
Och igår var en mycket lustig dag den med. Fotade i ett par timmar, blev välsignad av en afrikan och två cubaner, fikade med Josefine till elva och precis när jag skulle åka hem ändrade jag kurs och begav mig söderut istället, till Jordbro och göteborgare och gratis öl. En kort stund och sen nattbuss+tunnelbana+nattbuss igen i två och en halv timme.

Nu är det inget bra på tv, och jag har glömt att ta min medicin så jag kan inte gå och lägga mig.
Och jag vill till Emmaboda nu.

Mwihi.

Rasslebiljetten beställd nu :D