And the nightmares came over me again.

Hur fan kan det vara så jävla fint och så jälva kasst på samma gång?
Hur fan lyckas jag komma i kontakt med så bra respektive dåliga människor?

Jag har nog aldrig varit med om en sån kontrast utan dess like som denna. Det är fan helt sjukt och jag får ont i magen av det.

Allting är sådär komplicerat nu igen och jag pallar det bara inte.
Jag är inte kapabel att be någon jag trodde jag kände så väl att bara dra åt helvete, även om jag vet att det egentligen är det enda rätta och det enda hon förtjänar, för man kan fan inte bete sig hur som helst. Och ändå står jag här som ett fån och blir överkörd.
Jävla helvete.

Ska gå och lägga mig nu, försöka sova bort hålet i magen och förhoppningsvis drömma om någon som alltid lyckas göra mig glad.

Kommentarer

Shoot me!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback