Seaside.
Det har varit en fin och inte fin dag idag. Mest fin faktiskt.
Spanjorerna är ju som sagt här nu. Det är skojs.
Gick en promenad med dem i förmiddags, de skulle till Vasamuséet och alla andra svenskar hade lektioner så det var alla spanjorerna och jag. Vi tog Djurgårdsfärjan och promenerade sen, och det var bara så himla mysigt att vara enda svensk där för alla ville prata med mig och gå bredvid mig. Typ som när man var liten och lillebrorsan hade kalas, och man var den balla storasyrran liksom. Lite så var det, fast på ett helt annat sätt :) Mycket bättre, mycket mysigare.
Lämnar av dem vid muséet, och konstaterar att jag har två timmar på mig innan min lektion börjar. Sätter på mig hörlurarna och börjar gå mot busshållplatsen med Joshua Radin i öronen, och allt var bara så fint på något sätt.
Ser bussen komma men bryr mig inte om att springa. Inte idag.
Skiter istället helt i bussen och börjar gå.
Att gå längs kajen iförd klänning, med solen i ögonen och lyssna på musik, det är nog det bästa jag vet tror jag. Jag kände mig verkligen lycklig när jag gick där idag, jag var så himla nöjd med allt och jag vara log och log och log.
Väldigt sällan jag känner så, så jag tar till vara på varje sekund.
Spanjorerna är ju som sagt här nu. Det är skojs.
Gick en promenad med dem i förmiddags, de skulle till Vasamuséet och alla andra svenskar hade lektioner så det var alla spanjorerna och jag. Vi tog Djurgårdsfärjan och promenerade sen, och det var bara så himla mysigt att vara enda svensk där för alla ville prata med mig och gå bredvid mig. Typ som när man var liten och lillebrorsan hade kalas, och man var den balla storasyrran liksom. Lite så var det, fast på ett helt annat sätt :) Mycket bättre, mycket mysigare.
Lämnar av dem vid muséet, och konstaterar att jag har två timmar på mig innan min lektion börjar. Sätter på mig hörlurarna och börjar gå mot busshållplatsen med Joshua Radin i öronen, och allt var bara så fint på något sätt.
Ser bussen komma men bryr mig inte om att springa. Inte idag.
Skiter istället helt i bussen och börjar gå.
Att gå längs kajen iförd klänning, med solen i ögonen och lyssna på musik, det är nog det bästa jag vet tror jag. Jag kände mig verkligen lycklig när jag gick där idag, jag var så himla nöjd med allt och jag vara log och log och log.
Väldigt sällan jag känner så, så jag tar till vara på varje sekund.
Right around the bend.
Jag är lite piggare nu, och spanjorerna kommer hit imorgon vilket faktiskt ska bli sjukt kul. Även om jag vet att det kommer bli en stressig vecka så är jag övertygad om att det kommer bli bra.
Annars är saker som de brukar vara.
Jag bråkar med mina föräldrar, äter för mycket, har en massa folk jag saknar och massor med grejer att se fram emot.
Träffade Sille häromdagen, väldigt kort bara mellan två av hans lektioner men det var helt fucking underbart. Fan i helvete vad jag saknat den människan.
Jag har bestämt mig för att börja spela gitarr igen. Mamma sover nu och lär bli fly förbannad om jag väcker henne, men jag tror ändå att jag ska stänga in mig i tvättstugan och spela lite.
Annars är saker som de brukar vara.
Jag bråkar med mina föräldrar, äter för mycket, har en massa folk jag saknar och massor med grejer att se fram emot.
Träffade Sille häromdagen, väldigt kort bara mellan två av hans lektioner men det var helt fucking underbart. Fan i helvete vad jag saknat den människan.
Jag har bestämt mig för att börja spela gitarr igen. Mamma sover nu och lär bli fly förbannad om jag väcker henne, men jag tror ändå att jag ska stänga in mig i tvättstugan och spela lite.
Tell me about the sky.
Reach me.
Satt på bussen idag och jag vette fan vad det var men något var bara konstigt. En känsla som smög sig på och tog tag i mig såpass att jag nästan drog efter andan.
Sen när jag skulle byta buss och satt där ensam på bänken vid busskuren så kom det tillbaks igen. Som om någon plötsligt satt bredvid mig och strök över min hand, och sedan försvann med ett leende som jag inte hann se men som kändes ändå.
Lämnade efter sig en tomhet för mig att fylla.
Men jag kan inte för jag vet inte.
Sen när jag skulle byta buss och satt där ensam på bänken vid busskuren så kom det tillbaks igen. Som om någon plötsligt satt bredvid mig och strök över min hand, och sedan försvann med ett leende som jag inte hann se men som kändes ändå.
Lämnade efter sig en tomhet för mig att fylla.
Men jag kan inte för jag vet inte.
Os extraño.
Jag saknar de här pojkarna så att jag kan dö just nu.
Nacho, jag kommer aldrig ta av mig armbandet.
Adri, jag klår dig på arga leken. Men du är bästig i alla fall.
6 dagar kvar.
back.
Jag är tillbaka i kalla, regniga och förvisso fina Sverige, men jag mår inget vidare överhuvudtaget. Saknar en massa folk, är tvungen att komma hem till en massa problem och har dessutom lyckats med att dra på mig en förkylning.
Alla bilderna är nu tillslut grovredigerade efter en bra stunds arbete, men posta dem gör jag en annan dag för nu ska jag sova. I need it.
Jag vill inte till skolan imorgon, och jag hatar att jag måste.
Alla bilderna är nu tillslut grovredigerade efter en bra stunds arbete, men posta dem gör jag en annan dag för nu ska jag sova. I need it.
Jag vill inte till skolan imorgon, och jag hatar att jag måste.
España II
Idag har vi som sagt varit på stranden med tyskarna. Tyvärr var vädret rätt fail, men vi spelade lite volleyboll och tyskarna lärde sig säga "morsning morsning" :)
Imorgon ska vi till Granda och jag ska köpa te <3
Imorgon ska vi till Granda och jag ska köpa te <3
España.
Jobbig dag idag. I korthet:
Den dåliga maten och min ännu sämre ämnesomsättning gör mig helt seg i skallen, plus att jag sovit för lite de senaste nätterna. Jag var alltså helt dötrött idag.
Vi åkte till Murcia, en lite större stad nära Cehegín. Besökte lite ställen och kollade i lite affärer, och delade senare upp oss i lite mindre grupper. Jag gick med hälften av de svenska tjejerna och ett par av de spanska tjejerna, och vi gick till ett fik och drack färskpressad apelsinjuice och pratade lite.
När det var dags att ta bussen hem igen är klockan nio, och vi kommer fram till busstationen bara för att upptäcka att rätt många av svenskarna är småfulla. Andrés kommer fram till mig och förklarar att Lovisa nog har druckit lite för mycket, och jag och Rebecca går och letar efter henne.
Det visar sig att Lovisa är totalt dyngrak och knappt kan stå på benen själv. Hon har betett sig illa mot diverse spanjorer (utan att mena det), bland annat Antonio som sitter och gråter. Miguel är också upprörd, och spanjoren som Lovisa bor hos är orolig för vad hennes föräldrar ska säga.
Tillslut lyckas vi få Lovisa att lugna sig såpass att vi kan få henne att sitta ner medan vi reder ut saker och ting med spanjorerna, men efter ett par minuter tycker Lovisa att hon har "nyktrat till", och börjar gå runt och be om ursäkt och förklara att hon inte alls är full längre.
Seriöst. finns det något värre än fulla människor som tror att de är spiknyktra? Och som dessutom är som Lovisa, med lite kort stubin?
BLEURGH jag pallar inte -.-
Imorgon ska vi och de söta tyskarna till playan, muy macho.
Jag ska bli brun som få.
Den dåliga maten och min ännu sämre ämnesomsättning gör mig helt seg i skallen, plus att jag sovit för lite de senaste nätterna. Jag var alltså helt dötrött idag.
Vi åkte till Murcia, en lite större stad nära Cehegín. Besökte lite ställen och kollade i lite affärer, och delade senare upp oss i lite mindre grupper. Jag gick med hälften av de svenska tjejerna och ett par av de spanska tjejerna, och vi gick till ett fik och drack färskpressad apelsinjuice och pratade lite.
När det var dags att ta bussen hem igen är klockan nio, och vi kommer fram till busstationen bara för att upptäcka att rätt många av svenskarna är småfulla. Andrés kommer fram till mig och förklarar att Lovisa nog har druckit lite för mycket, och jag och Rebecca går och letar efter henne.
Det visar sig att Lovisa är totalt dyngrak och knappt kan stå på benen själv. Hon har betett sig illa mot diverse spanjorer (utan att mena det), bland annat Antonio som sitter och gråter. Miguel är också upprörd, och spanjoren som Lovisa bor hos är orolig för vad hennes föräldrar ska säga.
Tillslut lyckas vi få Lovisa att lugna sig såpass att vi kan få henne att sitta ner medan vi reder ut saker och ting med spanjorerna, men efter ett par minuter tycker Lovisa att hon har "nyktrat till", och börjar gå runt och be om ursäkt och förklara att hon inte alls är full längre.
Seriöst. finns det något värre än fulla människor som tror att de är spiknyktra? Och som dessutom är som Lovisa, med lite kort stubin?
BLEURGH jag pallar inte -.-
Imorgon ska vi och de söta tyskarna till playan, muy macho.
Jag ska bli brun som få.
Fnizz.
Jag såg dom och jag
var bara tvungen.
var bara tvungen.
Time.
Idag var jag ute och plockade tussilago med min häst.
På torsdag åker jag till Spanien för att umgås med skumma spanjorer, och när jag kommer hem ska jag leka med Jesper.
Jag har köpt biljett till Arvikafestivalen.
JAG ÄR FUCKING KÄR I FAMILJEN PÅ nästan ALLA SÄTT OCH VIS.
Saker är väl... bra.
Jag saknar lite folk, som antagligen mer eller mindre glömt mig vid det här laget.
Nu ska jag fortsätta packa.
På torsdag åker jag till Spanien för att umgås med skumma spanjorer, och när jag kommer hem ska jag leka med Jesper.
Jag har köpt biljett till Arvikafestivalen.
JAG ÄR FUCKING KÄR I FAMILJEN PÅ nästan ALLA SÄTT OCH VIS.
Saker är väl... bra.
Jag saknar lite folk, som antagligen mer eller mindre glömt mig vid det här laget.
Nu ska jag fortsätta packa.