Störd och fin.

Jag trodde att jag gjort klart för mig själv att jag inte tänkt slösa tusentals kronor och en massa veckor på festivaler i sommar, men jag vet inte om jag kommer kunna se till att det blir så.
Jag tror inte att det finns mycket till chans att jag kommer kunna låta bli.

Jag vill iväg, jag vill bära bara det allra viktigaste och allt det egentligen oviktiga i en ryggsäck på min rygg, jag vill supa mig så full på öl att Anton och Simons hemgjorda vin blir gott, jag vill få chansen att undvika att hamna i fel tält, jag vill hamna i armarna på fel man och sen hitta ut igen, jag vill få skoskav av alla skorna jag har med mig och gå barfota, jag vill dansa bort alla mina bekymmer och låta beatet styra min andning och min hjärtrytm.
Det är där jag är mig själv. Det är där jag glömmer nästan allt det där som är en del av mig men som inte egentligen är jag.




Vi får se.