En pessimist i sitt livs form.
Jag var inne i stan igår. Igen.
Jag är där så ofta nu att jag inte ens kommer på anledningar att ge mina föräldrar.
Det känns nästan mer hemma att vara där än att vara här. Jag kan gå runt i stan i timmar utan något mål, det är det mest fridfulla jag vet för tillfället.
Jag har aldrig något mål förutom att få komma bort.
I alla fall, jag träffade Rojk och Fridh och vi gick till Jam en stund.
Sen åkte Fridh hem och jag och Rojk hamnade såsmåningom på skivaffären på Drottninggatan, och det slutade med att jag köpte en José González-skiva. Den musikern har gett mig så mycket så det kändes som att jag nästan var skyldig honom det.
Eller så var jag skyldig mig själv det.
Det blev en ganska bra dag förutom att jag var tvungen att åka därifrån. (jag kan inte säga 'åka hem', det tar emot för det är inte sanning.)
Och så fick jag ont i ögonen för all sol.
Ge mig dimma, grå himmel och en anledning för mig att leva ut min dysterhet för det gör mig så lycklig.
Jag är där så ofta nu att jag inte ens kommer på anledningar att ge mina föräldrar.
Det känns nästan mer hemma att vara där än att vara här. Jag kan gå runt i stan i timmar utan något mål, det är det mest fridfulla jag vet för tillfället.
Jag har aldrig något mål förutom att få komma bort.
I alla fall, jag träffade Rojk och Fridh och vi gick till Jam en stund.
Sen åkte Fridh hem och jag och Rojk hamnade såsmåningom på skivaffären på Drottninggatan, och det slutade med att jag köpte en José González-skiva. Den musikern har gett mig så mycket så det kändes som att jag nästan var skyldig honom det.
Eller så var jag skyldig mig själv det.
Det blev en ganska bra dag förutom att jag var tvungen att åka därifrån. (jag kan inte säga 'åka hem', det tar emot för det är inte sanning.)
Och så fick jag ont i ögonen för all sol.
Ge mig dimma, grå himmel och en anledning för mig att leva ut min dysterhet för det gör mig så lycklig.
Kommentarer
Postat av: Jordan
Underbaraunderbara avslut på inlägg.
Trackback