LILLA MOLNTUSS.

Vad jag har gjort idag?

Tagit panodil.
Tittat på tecknade Tarzan <3
Druckit vatten.
Mått illa.
Tittat på tv.
Skickat sms till Sille.
Försökt sova.
Tagit mera panodil.
Tittat på tv.
Ätit saker jag inte borde äta.
Tittat på tv.
Insett att panodil inte hjälper.
Tittat på tv.
Skrivit lite på mitt arbete om Jonas Gardell. (eller ja, öppnat word-dokumentet i alla fall...)
Tittat på tv.
Tittat på tv.
Ätit mat.
Druckit Loka päron <3
Tittat på tv.
Tittat på tv.
Tittat på tv.

Alltså absolut ingenting.


Videon till How to save a life med the Fray dök plötsligt upp på MTV, och väckte mig ur apatin. Jag drog efter andan och satte mig upp i soffan, med filten tätt omkring mig. Ändå rös jag genom hela videon.
Det var fan bland det vackraste jag sett.

Jag var jättefast på the Fray för ett par år sen, men långsamt glömdes det bandet bort allt eftersom jag hittade nya band att älska. Men för ett tag sen fick jag upp ögonen för dem igen. Nu kan jag knappt sluta lyssna på dem.

MCR avlöste the Fray, med videon till I don't love you. En otroligt fin video den med.
Jag lovade mig själv att inte börja lyssna på MCR, men det löftet har jag inte lyckats hålla.
Jag ville helt enkelt inte räknas till alla de tusentals små 'hej-vi-är-alternativa-och-älskar-MCR'-ungarna. Men sen laddade jag ner the Black Parade, bara för att se vad det var. Och jag blev kär i Mama, och sedan i resten av låtarna. Och sedan tog jag fram allt gammalt jag hade på datorn, och lyssnade igenom det ordentligt bara för att inse att jag måste erkänna att de är riktigt jävla bra.
But still, jag älskar dem inte. Jag säger inte ens att jag gillar dem sålänge någon inte frågar.
Jag medger bara att de är bra, och att jag gillar dem. Och jaa, det kan jag inte låta bli att skämmas för ^^


De två videorna fick huvudvärken att inte kännas så väldans plågsam, och de fick min tillvaro att verka lite lättare att handskas med.