Vadfan...

Och så kommer det igen...
Jag bryr mig för mycket för att vara arg.

Eller, jag är arg. Skitarg faktiskt.
Men det jag inte kan göra är att låta ilskan och besvikelsen ta överhanden och kontrollera mina handlingar, för det vet jag för väl att jag kommer ångra.

Jag skulle vilja säga 'Men skit i det då!' men jag kan inte. Vill egentligen inte.
Jävla människa, varför måste jag tycka så jävla mycket om dig?

Kommentarer

Shoot me!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback