LILLA MOLNTUSS.

Som många kanske vet så har jag inte mått sådär strålande sista tiden.
Stannat hemma från skolan mycket för att jag inte mått bra. Psykiskt, that is. (emofjortisvarning på mig, jag vet)
Det har berott på många olika saker, tänker inte dra dem här. De flesta av dem som känner mig vet nog ungefär vad som hänt mig, och jag är tacksam för att de har gjort mycket som hjälpt mig. Vissa av anledningarna vet bara jag om, och det är så jag planerar att hålla det.
I alla fall, det har gått allmänt utför helt enkelt. Jag gör dåligt ifrån mig i skolan och nederlag på den fronten är inget jag direkt är van vid. Det har lett till ytterligare törnar på mitt från början ganska så klena självförtroende, och det hela har urartat i en ond cirkel.

Men det är slut med det nu.
Jag har bestämt mig för att sluta whinea nu.

Mitt liv är nog inte det lättaste att leva just nu, och det är nog faktiskt något av ett faktum.
Men jag vet att det inte är en ursäkt för att misslyckas i skolan eller vara en allmän svikare.
 
 
 
Jag ångrar många av besluten jag gjort som följd av vad som hänt. En del ångrar jag inte.
Jag ber inte om varken överseende eller sympati, jag vill bara bli trodd när jag säger att det är slut med velande och mesighet från min sida.

Det är dags att jag skärper mig nu.