Inga anledningar, ingen ork, ingen mening.
Jag orkar inte göra någonting.
Även fast jag slutat gråta så känns det inte bättre. Snarare tvärtom.
Allt som finns kvar nu är salt på kinderna och en äcklig, tom känsla som inte vill försvinna.
Jag har inte ens viljan kvar.
Jag orkar inte plugga för jag vet att det alltid är något som går jättefel på proven, jag orkar inte vara trevlig mot folk jag inte gillar som ändå bara tittar snett på mig, jag orkar inte tänka på vad jag äter för jag är lika fet ändå, jag orkar inte träna för det är inte kul längre, jag vågar inte berätta eller säga som det är till folk som betyder något av den enkla anledningen att jag är feg och saknar dem för mycket.
Jag vill tvätta Sverige i 60 grader så att alla jävla avstånd krymper.
Jag försökte spela piano häromdagen, men det gick inte.
Jag har glömt allt, och jag har varken kraft eller tillräckligt med vilja för att ta upp det igen.
Sneglade lite åt gitarren men kom inte längre än så.
Vad gör man när försöken, även de helhjärtade, inte lönar sig?
Jag vill bara kunna säga 'men skit i det då' och bli arg istället, eller något. Men det går inte, hur mycket jag än anstränger mig så kommer det inget argt skrik utan bara uppgivna tårar och löjliga hulkningar.
Jag kan inte bli arg för jag kan inte sluta bry mig, även fast du inte ger mig speciellt mycket tillbaka just nu.
Och ska jag vara ärlig så kan jag inte riktigt sluta bry mig om skolan och det heller, även fast jag ändå inte orkar göra något för att vända mina nederlag.
Istället för att känna att jag behöver slå på något, så vill jag bara ha en kram.
Hade jag orkat skulle jag varit irriterad på det.
Jag saknar vårat gamla hus. Känner mig fortfarande inte hemma varken i pappas lägenhet eller i mammas radhus. Och det är jävligt jobbigt att flytta runt hela tiden, faktiskt. Det var så skönt att ha alla grejer på ett ställe, men det tänkte man inte på då.
Ofta vaknar jag och undrar var jag är. Det är verkligen jätteobehagligt.
Som imorse. Först trodde jag att jag var hos mamma, nästa sekund trodde jag att jag var i vårat gamla hus. Sen fattade jag var jag var. Förvirring i hög grad.
Jag saknar tryggheten, jag saknar det välkända. Det vanliga.
Alltså detta är kanske inte så positivt just nu, men ändå: hur ska någon kunna tycka om mig om jag inte tycker om mig själv? Allt kan väl inte bara handla om 41,8 mil. Kämpa lite. du vet ju nog att du egentligen är värd att du tycker om dig själv.
Ett tag verkade det som om du tyckte om dig själv och insåg att du är rätt bra. Vart tog den känslan vägen? Allt annat är bara geografi...
When you try your best, but you don't succeed. When you get what you want but not what you need. When you feel so tired, but you can't sleep. Stuck in reverse.
And the tears come streaming dowm your face. When you lose something you can't replace. When you love someone but it goes to waste. Could it be worse?
Jag drömde om dig i natt. Jag minns bara inte riktigt vad. Jag tror att jag saknar dig.
Åh, jag älskar Fix you :)
det var jag som var busig och skickade den:)
fanny hälsar:)