Bring me the rainbow.

Det finns inte så mycket att säga.
Luften yr och tiden rasar förbi men ändå står allting så äckligt stilla. Jag kommer ingenstans.

Svårt att äta, svårt att sova, svårt att ta mig upp. Jag jobbar mer än jag egentligen känner att jag kan, har tappat greppet om skolan (vem trodde att det någonsin skulle kunna hända?) och orkar inte göra speciellt mycket alls när ångesten sköljer runt i mitt blodomlopp och ger mig en nästan fysisk värk i bröstet.
Letar flyktvägar, letar pengar, letar mirakel.

Det borde finnas en Esc-knapp på allt vad jul heter. Snön är det enda jag gillar, annars gör julen mig bara arg, avundsjuk och bitter. Ändå köpte jag två julklappar till min bror idag, jag hoppas att det inte blir något jag får ångra.

Jag sitter uppe ensam med Sömnlösheten, pusslar ihop löjliga playlists som skänker mig i alla fall lite halvfalskt hopp, googlar runt efter 65-litersryggsäckar och skriver ambitiösa listor. Vet inte vart det ska leda, men jag hoppas att det blir någonstans långt bort från allt det här.


Kommentarer
Postat av: Anonym

To affect the quality of the day, that is the highest of arts.

Henry David Thoreau



Livet är fan svårt.

2009-12-23 @ 02:24:53

Shoot me!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback