Banging my head into the wall.
Åh så fail jag är just nu.
Trots att mamma lovade åka förbi apoteket idag så glömde hon såklart det, så jag blev utan mer Lergigan. Efter en timmes läsning av en Harry Potter-bok jag redan läst minst fyra gånger, plus ett två timmars hopplöst försök till att somna insåg jag att jag inte skulle lyckas, och satte mig här istället. Funderar även på att koka nudlar. Dumt, men ack så lockande.
Fail, som sagt.
Clemencia har fortfarande inte ringt till min mamma. Har spanskalektion imorgon så jag får väl göra ett sista tappert försök till att be henne om det igen.
Festen hos Stefan i lördags var skitnajs och trots att jag typ inte kände mer än ett par stycken som var där och dessutom mådde askasst när jag kom dit så släppte det efter ett tag. Dessutom bjöd någon (Amanda?) mig på Corona med lime, och allmänt sjuka och sjukt roliga saker inträffade as the night went on och jag hade fasansfullt kul. Supersöta människor, fin musik och god öl.
På söndagen hjälpte jag, Matte och Emma till att städa upp de missöden som inträffat kvällen innan, och sedan kom Stefans släkt, inklusive en hund som såg ut som Lambi-lammet, över med fika och paket. Det blev en mycket trevlig eftermiddag, jag hade nästan glömt bort hur trevliga Stefans föräldrar är. Önskar så att mina kunde vara lite mer som dem.
Den ovanligt fina stämningen jag befann mig i när jag begav mig därifrån på kvällen försvann rätt snabbt efter att min pappa ringde och vi började bråka något så oerhört. Det började rätt bra men sen kom vi in på ämnen som legat och tryckt rätt länge, och det hela bara eskallerade. Jag skrek en massa och grät så jag fick ont i ögonen, och tillslut gick det så långt att jag bara gav upp och la på.
Skit.
Fodralet till min morfars gamla kamera har spruckit och jag får ångest bara av att titta på den.
Jag måste gå ner minst 6 kg.
Jag måste hitta ett sätt att skaffa fram pengar.
Jag har inte träffat Rasmus på nästan tre månader.
Jag måste vänja mig av med Lergigan.
Jag måste hitta ett sätt att slippa ifrån mina föräldrar.
Jag räknar veckor och månader på fingrarna och klumpen i magen bara växer och växer och växer.
Trots att mamma lovade åka förbi apoteket idag så glömde hon såklart det, så jag blev utan mer Lergigan. Efter en timmes läsning av en Harry Potter-bok jag redan läst minst fyra gånger, plus ett två timmars hopplöst försök till att somna insåg jag att jag inte skulle lyckas, och satte mig här istället. Funderar även på att koka nudlar. Dumt, men ack så lockande.
Fail, som sagt.
Clemencia har fortfarande inte ringt till min mamma. Har spanskalektion imorgon så jag får väl göra ett sista tappert försök till att be henne om det igen.
Festen hos Stefan i lördags var skitnajs och trots att jag typ inte kände mer än ett par stycken som var där och dessutom mådde askasst när jag kom dit så släppte det efter ett tag. Dessutom bjöd någon (Amanda?) mig på Corona med lime, och allmänt sjuka och sjukt roliga saker inträffade as the night went on och jag hade fasansfullt kul. Supersöta människor, fin musik och god öl.
På söndagen hjälpte jag, Matte och Emma till att städa upp de missöden som inträffat kvällen innan, och sedan kom Stefans släkt, inklusive en hund som såg ut som Lambi-lammet, över med fika och paket. Det blev en mycket trevlig eftermiddag, jag hade nästan glömt bort hur trevliga Stefans föräldrar är. Önskar så att mina kunde vara lite mer som dem.
Den ovanligt fina stämningen jag befann mig i när jag begav mig därifrån på kvällen försvann rätt snabbt efter att min pappa ringde och vi började bråka något så oerhört. Det började rätt bra men sen kom vi in på ämnen som legat och tryckt rätt länge, och det hela bara eskallerade. Jag skrek en massa och grät så jag fick ont i ögonen, och tillslut gick det så långt att jag bara gav upp och la på.
Skit.
Fodralet till min morfars gamla kamera har spruckit och jag får ångest bara av att titta på den.
Jag måste gå ner minst 6 kg.
Jag måste hitta ett sätt att skaffa fram pengar.
Jag har inte träffat Rasmus på nästan tre månader.
Jag måste vänja mig av med Lergigan.
Jag måste hitta ett sätt att slippa ifrån mina föräldrar.
Jag räknar veckor och månader på fingrarna och klumpen i magen bara växer och växer och växer.
Kommentarer
Postat av: Rojk
Corona med lime är gottgott.
Om du nu känner att du måste åka så hoppas jag att du får och ska be för det. Har du förlåtit mig än? Träffas?
Postat av: Anonym
du behöver sannerligen INTE gå ner 6 kg. dummis.
Trackback